När jag i februari satte ihop årets program skrev jag inledningsvis att detta blir något av ett jubileumsår. Det skulle bli tionde året i rad som MC-polisveteranerna och Blue Knights Sweden I, genomför onsdagsträffar med en avslutande långmarsch i september.

Uppslutning under säsongen har inte varit den bästa. Vid Sverigeträffen på Svea Livgarde var jag den enda deltagaren från Blue Knights. Nåväl – som tur var kom det några sugna MC-polisveteraner och några andra säkra kort som BMW Berra med flera. Nytt var att vi utökade bromsträningen till att omfatta både asfalt och grus. Något som var mycket uppskattat och lärorikt. Det hela avrundades med en herrgårdslunch i solskenet på Skokloster. Onsdagskörningar har genomförts vid fyra tillfällen helt enligt planen. Det har varit tre onsdagskörningar i Roslagen och en gång på Södertörn.

Lördagen den 14:e september så var det dags för den för tionde upplagan av långmarschen. Skulle deltagarantalet bli lika skralt, som det varit vid våra tidigare träffar under säsongen? Vädret på morgonen var lite disigt och dimmigt, temperaturen var det inget fel på – ca 15 grader.

Vid samlingsplatsen, Norrsunda kyrka, strax söder om Märsta kom det totalt 13 hojar. Alla var singelåkare utom vår ledare Sunkan som hade hustrun Elsa på bönpallen. De hade dessutom en bekant med sig som rest ner från Umeå enbart för att deltaga i långmarschen. Den mest överraskande deltagaren var Blue Knightsaren Bernt Callerstig, som på morgonen hade kört 25 mil från Krokek.

Sunkan brukar alltid ha ett tema för dessa körningar. Gissningarna var många men jag tror inte någon kom med rätt svar. Klockan hade blivit 09.00 och snart vet vi temat för året. Nostalgiresa var det rätta svaret. För att nämna några teman så har det varit några riktiga kurvorgier, gruskörningar och kriminalitet. När Sunkan & Elsa arrangerar något så är det mycket noga planerat. De har inte bara lagt ned timmar på planering och att rekognosera utflykterna. Det handlar om flera dagar. Något man förstår då vi får schemat för dagen där avstånd och tidpunkter för kafferaster, lunchraster och bensträckare är inlagda.

Sträckan för årets marsch är 273 km. Första stoppet, en kafferast, är förlagt till Pottåkers loge, en plats där vi var för flera år sedan då det regnade kraftfullt. Nu hade dimman lättat men solen hade inte lyckats tränga igenom diset. Första kafferasten är alltid en liten höjdare.

En timme senare är det lunchrast i gräset vid Morkarla kyrka. Solen sken nu från en klarblå himmel med +20 grader och det kunde inte bli bättre. Resan går vidare i det Uppländska landskapet, höstens dofter slår emot en, nyplöjd åker eller höstäpplen för att nämna något. En del lövträd har klätt sig i höstskrud. Vägarna är helt underbara. Man åker som i ett rus med ett fånigt leende på läpparna.

Vi närmar oss sista rasten för resan som är Skattmansöådalen. Visst är det härliga namn på platserna vi passerat. Borden var stora kvarnhjul, vilket talar om vilken verksamhet som det funnits på platsen. Nostalgi var temat för resan. Vid dessa kvarnhjul har vi suttit förut. Sunkan hade något annat i bakfickan och han tar fram ett slitet tidningsklipp. Det är från tidigt 60-tal.

Sunkan och Ragnar var aktiva mc-poliser på den tiden. Klippet handlar om en dramatisk ambulanseskort som gått från Nyköping till Karolinska sjukhuset i Solna. Eskorten hade gått bra genom den täta trafiken på eftermiddagen. Patienten var en flicka som blivit påkörd av ett rattfyllo. Tyvärr avled hon trots de insatser som gjordes för att hon skulle komma under specialistvård i tid.

Vi har nu ca 50 km kvar till slutdestinationen som är Yttergrans kyrka. Dit anländer vi med bara 15 minuters försening mot den planerade tiden. Deltagarna tackade Sunkan och Elsa för dagens underbara och välordnade utflykt. Ragnar Pålsson berättade mycket om verksamheten på Polistekniska museet. Det handlade om pågående renoveringar och nyare fordon som kommit in till fordonssamlingen, bl.a. säkerhetsbilen som Göran Persson åkte i, en BMW modell tyngre.

Så var det dags för avsked.

Var detta den sista långmarschen?

Detsamma gäller även onsdagskörningarna. Både Sunkan och jag har avsagt oss uppdraget som organisatörer. Vi hoppas att någon eller några tar över med nya idéer så att traditionen kan leva vidare.

Bengt (Kihlle) Kihlberg

Bilder från utflykten hittar du om du klickar här