Lars-Erik Freeman – vår Hedersordförande

Lars-Eriks händelserika och aktiva liv beskrivs i den följande artikeln.

Han var aktiv i vår förening långt fram under senare år.

Red.

—————

Lars-Erik Freeman föddes i Jönköping och gick i sin faders fotspår. Efter skolan blev han som 17-åring volontär vid A 6 i Jönköping i november 1939. Under krigsåren blev det bl a beredskapstjänstgöring i trakterna av Charlottenberg. Dessa försvarade han så bra att han 1943 blev uttagen till officersutbildning. Då fick han börja på Försvarets Läroverk i Uppsala 1944 och där tog han studentexamen 1947. Gick Kadettskolan i Karlberg och blev officer 1948 med placering vid A 9 i Kristinehamn.

1949 gick han instruktörskurs i fältidrott vid Arméns Gymnastik- och Idrottshögskola och åren därpå blev det Artilleri- och Ingenjörshögskolans lägre kurs.

Med sitt brinnande motorintresse övertygade han inte utan besvär sin regementschef att skicka honom till Motorofficerskursen vid Arméns Motorskola i Strängnäs 1952-53. Det fick han till slut mot löfte att inte komma tillbaka och vilja bli motorofficer.

Det gjorde inte löjtnanten utan blev istället kvar vid motorskolan, som lärare i teknik och körning med personbil, lastbil, traktor, terrängbil och mc under åren 1953-57. Det var under den här tiden som Lars-Erik bl a var med om att utveckla metoderna för mc-körning med skidor. Förfarande 1, 2 , 3 osv, har han klurat ut på Albin Monark. De använder vi som kör mc med skidor än idag!

Våren 1955 anlitade Statspolisen Arméns Motorskola för sin mc-förarutbildning. Löjtnant Freeman blev en av lärarna i teknik och körning. Han utbildade också polismän till instruktörer.

Under tiden vid Arméns Motorskola kom Lars-Erik också att framgångsrikt tävla på mc1949-1955. Han körde fabriksmaskiner från AJS och BSA och deltog i Internationella 6-dagars i Sverige, England och Tyskland. Första gången han deltog i International Six Days Trial i England körde han prickfritt! Det blev en internationell guldmedalj i England och en i Sverige. 1954 deltog han i Novemberkåsan på Triumph. Mc-polisveteranernas Heders-ordförande är en välmeriterad och rutinerad mc-förare.

För att se fotografier från International Six Days Trial i England klicka här

Samarbetet med Statspolisen vid Arméns Motorskola ledde den 1 juli 1957 till en tjänst som byråingenjör vid Statspolisintendentens kansli i Stockholm. Som den ende teknikern vid Statspolisen var han ensamma vargen men hade mycket god hjälp av några duktiga poliser. Huvuduppgiften blev att utveckla bilar, mc och kommunikationsradio. Även fortbildningen i bil- och mc-körning föll på hans lott. Det var nu han insåg att den nya Volvo Amazonen skulle kunna bli en bra polisbil om man fick göra en del förbättringar.

Tillsammans med Jan Ullén skrev han boken ”Bli Toppbilist!” ”Statspolisen lär er bilkörningens finesser” som gavs ut av Teknikens Värld 1962. Från 1959 hade bokens innehåll gått som en serie i tidningen. Det var Lasse som stod för texten och Jan Ullén för bilderna. Tidigare hade någon utbildning för utryckningsförare inte förekommit. Utbildningens mål var att en utryckningsförare alltid skulle köra så att han kom fram till sitt uppdrag! Annars var det ju ingen idé att skicka honom.

Den 1 Februari 1961 kom Lars-Erik till SAF och Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) som utbildningsintendent. Där blev uppgiften att planera och genomföra yrkeschaufförsutbild-ningen för taxi-, buss- och lastbilschaufförer. Det blev ett tufft jobb för någon fortbildning för yrkesförare fanns inte vid den här tiden.

Sedan han länge retat sig på Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande – NTF:s allt för passiva sätt att arbeta med trafiksäkerhetsfrågor hade han i flera år starkt argumenterat om nya former för vidareutbildning av bilförarna efter körskolornas grundutbildning. NTF-direktören Alvar Thorsson uppskattade idéerna och anställde honom den 1 juli 1962 som utbildningsintendent. Där aktiverade han utbildningen och informationen om bilkörningens teori och körning på halt underlag, mörkerkörning etc. NTF ordnade nya kurser för instruktörer på det regionala planet, för trafikskolelärare och poliser, m fl. Höst, vinter och vår drev han kampanjer i press radio och Tv. Debattens vågor gick höga speciellt om sladd skulle hävas genom att frikoppla eller inte. Den uppgiften har man nästan löst på elektronisk väg i dagens bilar.

När Rikspolisstyrelsen bildades den 1 juli 1964 ville statsekreteraren och den blivande rikspolischefen Carl G Persson – som han lärt känna – ha Lars-Erik Freeman som byråchef för Tekniska Byrån. Då började den enorma tekniska upprustningen av polisen och utvecklingen av nya hjälpmedel. 1968 blev han avdelningschef och fick ett än större ansvar för bilar, mc, båtar, helikoptrar, hundar, hästar, kommunikationsradio, data, polishus, fjällräddning, ficklampor och all annan materiel! Det axlade han och till följd av hans sällsynta förmåga att omge sig med goda medarbetare utvecklades svensk polis på några år från Europas sämst till Europas bäst utrustade.

Genom ett engagerat och intensivt samarbete med Volvo utvecklade Lars-Erik polis-Amazonen till en sällsynt välutrustad och säker polisbil. Volvo Amazon blev tack vare hans arbete sin tids i särklass trafiksäkraste bil.

En av de stora uppgifterna vid Rps blev också att organisera polisflyget efter Gert Skogsbergs initiativ till helikopteranskaffning inför Chrusjtjevbesöket 1964. Han tog helikoptercertifikat 1965 och var flygchef 1965-1986. För att hålla sig i form åkte han aldrig hiss utan sprang i trapporna mellan plan 5 och 11 på Rikspolisstyrelsen. Ca 1 miljon trappsteg avverkade han och ca 2500 flygtimmar har han i helikopter.

1986 fick Lars-Erik Freeman The McDonell Douglas Helicopter Company Law Enforcement Award som Chief of flight operations National Swedish Police. Utmärkelsen finns på Polistekniska museet.

I februari 1987 gick polisens ”teknikfader” i pension.

BMW motorcyklar, 100-talet nya polishus, polisflyget, fjällräddningen, ambulansflyget, det nationella radiosystemet S 70, polisAmazonen, Valianten och andra tjänstebilar, polisbåtarna, en omfattande trafikpolisutbildning och mycket, mycket mer kan vi tacka Lars-Erik och hans medarbetare vid Tekniska Byrån för.

För alla poliser, och i synnerhet för oss som också upplevde polisens kommunala tid, ligger Winston S Churchills bevingade ord nära till hands:

”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket!”

Författare
Janne Huzell