Den här gången var vi 6 förväntansfulla deltagare som såg fram emot att få köra motorcykel tillsammans. Alla jobbar i Göteborg och är mc-utbildade poliser. Inför resorna är vi tydliga med att det är köra hoj vi ska göra så ingen tror att det är en foto/sightseeingresa.
Detta års deltagare var: Anders Granath, Peter Axelsson, Peter Thuresson, Jörgen Carlsson, Ulf Jansson och Göran Scott.
Dag 1 träffades vi i Kungälv för att äntligen starta vår välplanerade resa. Då vi gav oss iväg var det grådassigt och lätt regn och vi körde tråkiga E6:an till Munkedal där vi vek av och in på roliga vägar med omväxlande underlag (asfalt-grus). Efter ca 15 mil så stannade vi till för en liten lunch i lätt regn så primusköken startades upp och det lagades lyxlunch i form av frystorkat eller burkmat. Mätta och belåtna satte vi oss åter på hojarna och körde vidare norrut genom Värmland där bl.a Glasskogen passerades på jättefina grusvägar. Ju längre norrut i Värmland vi kom desto mer tilltog regnet och då vi i höjd med Torsby passerade norska gränsen så vräkte regnet ner så vi kortade av den planerade dagsetappen med några mil för att komma fram till vår första övernattning i norska Rena.
Stugan som vi skulle övernatta i hade Ulf fixat genom bekanta och den var belägen nästan uppe på kalfjället så innan vi var framme där började en och annan regndroppe bytas ut mot snöflingor. Stugan visade sig vara av högsta klass och det var skönt, efter dagens minst sagt blöta etapp, att komma inomhus och börja fixa mat och ta något värmande att dricka. Efter maten blev det en munter kväll med mycket skratt och Peter T. drog några vitsar och sen var det god natt.
Dag 2 var vi inställda på att komma iväg hyfsat tidigt för att köra till Lom. Då man tittade ut genom stugans fönster skulle man kunna haft en magnifik utsikt men det tråkiga vädret hängde med från föregående dag så sikten var obefintlig. Men vi åt frukost och gav oss iväg. Vi hade inte kört långt då ruttplaneringen sprack då tänkt väg var oframkomlig på grund av för mycket snö. Vi tog en timeout för att se vad vi hade för alternativ och efter en kortare överläggning kom vi överens om att köra runt den här fjällöverfarten och hoppas på att nästa höjdpassage skulle kunna genomföras enligt planering. Det innebar några mils extra körning men vad hade vi för val.
Nästa överfart som skulle leda oss till Ringebu gick däremot alldeles utmärkt då dimman började lätta i kombinerad med ett lätt regn. Men desto högre vi kom övergick regnet mer och mer i snö/hagel så på toppen började man fundera på om vi var riktigt kloka som körde i dessa förhållanden, men de funderingarna släppte så snart det började gå nerför igen. Då såg vi något som såg ut som solstrålar och ju längre ner i dalen mot Ringebu vi kom desto finare blev vädret. Så småningom var till och med vägarna torra.
I närheten av Ringebu så tillagades åter en fantastiskt välsmakande lunch på våra primuskök. Efter lunchen så delade vi upp oss lite och träffades vid nästa övernattning i Lom med stora leenden på läpparna. Väl framme smakade det gott med ett par öl i solgasset. Det var riktigt varmt och skönt. Sedan blev det middag i stugan, Denna uppgift hade var och en av deltagarna att fixa på var sin dag. Stugan var av enklare standard men fullt duglig så det var inga problem att krypa in och lägga sig i den då det blev sovdags. Lite sent kanske på grund av den fina kvällen. Innan vi gick och la oss så bokade vi faktiskt frukost på tillhörande pensionat. Nästa dag såg vi verkligen fram emot!
Dag 3 gick vi upp tidigt, förväntansfulla som vi var, inför dagen då vi bla skulle köra Sognefjällsvägen, (Norges högst belägna väg). Man drog undan gardinerna omgående för att kolla vädret inför dagen, förhoppningsfull som man var efter gårdagens avslutning. Men oj vad vädret hade förändrats, det var mulet, ösregnade och blåste ganska rejält. Vi tog på oss och förflyttade oss de cirka 50 meterna till pensionatet där frukosten var bokad. Vid receptionen träffade vi paret som drev anläggningen (mycket trevliga och hjälpsamma), de visste vad vi var för några och mannen kom fram till oss och sa att det nog blir omöjligt för oss att köra Sognefjällsvägen på grund av det mycket hårda vädret med snöbyar på hög höjd. Medan vi åt vår frukost ringde denne man vädertjänsten för området och frågade om möjligheten att köra över fjället med motorcykel. Svaret han fick var att det inte kommer att vara möjligt på hela dagen och då var det bara att finna sig i det. Vi frågade honom direkt om vi kunde hyra stugan en natt till i hopp om att det skulle bli bättre nästa dag. Som tur var den ledig och han sa att om det inte varit för att det var den längsta vintern på 40 år så hade allt varit upptaget. Vi ringde och avbokade stugan vi skulle haft i Eidfjord.
Som en följd av detta började vi givetvis prata om, vad gör vi nu? Vi var i Lom det ösregnade och det visade sig att det råkade vara en veteranbilsutställning i större skala på orten. Men vi hade inte åkt för att se på bilar utan för att köööra motorcykel så vi hängde av våra packväskor och körde vägen mot Stryn. Efter bara någon kilometer så upphörde regnet, vägarna blev torra och leendena återkom på oss. Det blev några mils kanon rolig körning innan vi kom högre o högre upp på vägavsnittet mot Stryn. Tempen sjönk snabbt så det blev kyligt och en och annan snöflinga föll. Vi kom så småningom fram till avfarten mot Geiranger och tänkte att vi kör ner och kollar läget där. Men, men efter någon mil så började det bli isigt under däcken och man kände sig inte helt trygg i det man höll på med så efter en kortare överläggning så vände vi hemåt, (alla utom Jörgen och Ulf som var nyfikna på fortsättningen) mot Lom igen. Då vi närmade oss Lom igen stod regnet som spön i backen, men några av oss stannade till för att kolla på de gamla bilarna en stund innan vi återsamlades i stugan för en andra övernattning.
Då vi vaknade dag 4 så hade regnet upphört och det blåste inte så nu hoppades vi kunna fortsätta vår resa enligt plan. Återigen käkade vi frukost på pensionatet och fick återigen hjälp av värdparet att få värdefull information om väderläget uppe på fjället. Det går bra att köra motorcykel över men det skulle vara mycket kraftig dimma under cirka en mil på fjällets högsta nivå enligt prognosen. Vi tog snabbt beslutet att köra eftersom de inte varnade oss som föregående dag samt att vi ville till Eidfjord för nästa övernattning i hopp om att kunna komma hem enligt plan.
Färden på Sognefjällsvägen började fantastiskt roligt det var kanonfin asfalt och det svängde lagom ofta så vi närmade oss högre höjder ganska snabbt. Och visst det blev dimmigare och dimmigare desto högre upp vi kom. Synd, man hade ju hört talas om de fina vyerna man kunde skåda från fjället. På högfjällsplatån som var någon mil hade man som bäst kanske 10 meters sikt men det lättade sakta men säkert i takt med att vi kom längre och längre ned mot det i mc- och skidkretsar kända turisthotellet Turtagrö på väg ned mot Sognefjorden. Väl nere vid fjorden så körde vi längs denna på fina vägar fram till färjeläget Lavik där vi åkte över till Oppedal, en färjetur på ca 15 min.
Vi fortsatte vår färd upp mot nästa fjällöverfart denna gång var det Filefjäll vi skulle över. Vädret var mulet men vägen var torr och kanonfin så vi gav oss upp mot fjället. Det var riktigt fin mc-körning upp mot högplatån och sikten var bra så det var bara kul allting. Men nu stötte vi på patrull i form av ett ca 20 meter brett snöras som lagt sig över vägen. Det var ganska mjuk snö och runt 20-30 cm djupt så vad skulle vi nu göra. På andra sidan stod några bilister som också var hindrade av raset. Jörgen tog aluminiumlocket till en packväska och började gräva en stig så vi skulle kunna passera med motorcyklarna. Efter en stunds hårt slit var stigen öppen för trafik med mc till bilisternas stora förvåning. Vi körde sedan till den tidigare avbokade stugan i Eidfjord i hopp om att den fortfarande skulle vara ledig. Det var den och vi blev glada över detta då vi bott i stugan tidigare och visste att den var toppen. Som vanligt fixades mat av någon och det blev lite kvällsprat innan det var sängdags. När vi gick och lade oss så kände i alla fall jag på mig att det blir problem att hålla sig till planeringen nästa dag på grund av att tänkt väg skulle gå över Haukeliplatån.
Vi vaknade dag 5 och kunde konstatera att det ösregnar och blåser kraftigt. Den väderinformation som vi fick av stugans ägare var rykande färsk och den sa att Haukeliplatån var stängd på grund av snöstorm, likaså reservvägen över Hardangervidda. Så vad göra. Det blev prat om att stanna en natt till där vi var och ringa jobbet och ta en extra semesterdag men någon kom med förslaget vi kör runt kusten via Stavanger. Så blev det och vi började köra mot Odda i storm och ösregn. Kändes inget vidare men det var bara att bita ihop. Efter Odda vid E134 så svängde vi mot Haugesund och Stavanger. Vädret blev omgående bättre och allt kändes bra igen. Vi körde på till Stavanger där vi färjade och fortsatte mot någon övernattning längs vägen mot färjan i Sandefjord. Jörgen som kört före hittade i sista stund en campingstuga i Lindesnäs någon mil innan man kommer fram till Mandal. När vi kom fram var han i stort sett färdig med dagens middag. Vädret var riktigt fint då vi gick och lade oss.
Dag 6, sista dagen vaknar man och undrar vad som händer ute. Det är full storm och regnet vräker ner och vi har 35 mil till färjeläget i Sandefjord. Vi äter frukost och ger oss iväg och dagens resa kommer nog ingen av oss att någonsin glömma. Det regnade och stormade hela resan till Sandefjord där vi samlades innan vi körde ombord på färjan. Färjeöverfarten var ju inget man såg fram emot i den storm som rådde och detta förstärktes då vi körde ombord motorcyklarna och såg hur de förankrade lastbilar med spännband på båten. Vi surrade hojarna med alla tänkbara spännband vi kunde uppbringa. Sen gick vi upp och åt av den förbeställda buffén och vissa av oss åt ganska fort då man förstod vad som väntade. Inte blev det bättre då kaptenen hörde av sig i högtalarsystemet och upplyste om att övergången kommer att ta längre tid än vanlig på grund av att stormen förväntas riva upp 6-8 meter höga vågor ute på havet.
Överfarten gick bra, många passagerare mådde pyton men vi, nästan alla, klarade oss bra och nu var vi i Strömstad och till och
med solen sken lite. Men det var kortvarigt för efter ca 15 minuters körning mot Göteborg kom norgevädret ifatt oss och hängde med hela vägen hem. Då jag kom hem till Borås, efter en dagsetapp på drygt 60 mil i vidrigt väder, så körde jag in hojen i garaget, drog av mig mina regnkläder, letade fram en överbliven öl i packväskan och satte mig på en stol och funderade på vad jag gjort under dagen. Totalt körde vi ca 280 mil.
Hela resan genomfördes utan intermezzon, och då jag kom hem tyckte jag mest synd om Ulf som lagt ned mycket jobb på att planera en rutt som bara till hälften kunde genomföras.
Den här resan kommer i alla fall jag att minnas som en äventyrsresa där en god inställning är nödvändig för att inte göra situationen ännu värre.
Tack alla resekamrater för det goda goda humöret!
Göran Scott