MC-UTFLYKTER 2008

Blue Knights Sweden och MC-polisveteranerna har under säsongen haft inte mindre än sju olika aktiviteter tillsammans. Dessa har fördelats på fem onsdagsträffar, en avrostning på Bromma trafikövningsplats samt avslutningsvis en heldagskörning med Sunkan, återkommer till denna.

Antalet deltagare har varierat, det har aldrig varit inställt trots minst sagt motigt väder.
Första onsdagsträffen den 9.e april, vi blev tre st Hasse Hagenius, Rolf Sundqvist och jag själv. Vi startar från MC Donalds i regn + 1 grad detta övergick i snöfall. Ingen höjdare precis, det är då man sitter och funderar på: Vad går det ut på egentligen? Kommer ni håg P G Lundmarks utryck: ”Man kör tills man är framme.” Nåväl det blev maj månad, avrostningen den 10 maj högsommar med +25, vi blev 13 hojar förhoppning om en god mc-sommar börjar spira i kroppen. Regnet blev ett fast inslag i de kommande onsdagsträffarna. Men vad gjorde det, det medhavda fikat smakade om möjligt ännu bättre.
Så var det dags för årets sista aktivitet heldagskörning (Långmarschen) med Sunkan lördagen 27 sept.
Sunkan kallar körningen för långmarschen (från mc-polisutbildningen vid Arméns Motorskola). Vi blev 18 st hojar och det var tre st som hade med sig respektive, som hade samlats vid Botkyrka motell. De flesta modeller av cyklar är representerade, men frågan är om inte Nisse Borén.s (Borren) BMW R69S -58 var snyggast ny vaxad som den var. Eva Ljungdahl kom som vanligt på sin f.d. polis BMW.
Sunkan hade som vanligt förberett sig väl. Alla deltagare fick en skrivning med något av innehållet vi skulle bjudas på under dagen.
Där stod det bl.a: Under färden kommer kulturella mål att beses. Färdvägen går nästan uteslutande på asfalterade vägar bortsett från en liten grussnutt på ca 2 km. Av sträckans 338 km är 5 km motorväg, resten riksvägar, länsvägar samt allmänna vägar.
Första stoppet en bensträckare blev i Gnesta. Här kom det första kulturinslaget. Vad var riktlinjerna för att bygga en järnvägsstation: Jo, den skulle byggas av material från trakten vara möjlig att bygga till för att nämna något. Färden gick vidare genom ett böljande Sörmland, som delvis hade fått en höstnyans.
Nästa längre stopp var lunchuppehållet i Harpsund. Platsen var vald med omsorg en gräsmatta strax utanför slottet med stenbord och utsikt över Harpsunds-ekan. Vädret hade nu hyfsat till sig från en lite kylig morgon till att nu blivit +16 och solen hade brutit igenom molntäcket.
En diskussion uppstod om när Krusse var på Harpsund var det 1963 eller 1964? (juni 1964) bland dem som deltagit i den kommenderingen. Även här hade Sunkan fördjupat sig i historien och ägarförhållandena om Harpsund. Nu vidare mot Katrineholm och kalkbrottsutsikten i Forsby.
De flesta har säkert passerat under en linbana på E20 utanför Kungsör. Själv har jag många gånger frågat mig var den börjar eller slutar och vad som transporteras i korgarna. Alla dessa frågetecken skulle rätas ut. Banan går mellan just Forsby kalkbrott till cementfabriken i Köping. Den byggdes 1939-40 och var då Europas längsta linbana. Varje korg lastade 1200 kg, banan stängdes 1997.
Det var på väg till kalkbrottsutsikten som den tidigare nämnda grussnutten var belägen. Färden gick vidare mot Hjälmaresund – Hällberga och Kjula. Vi som gått mc-utbildningen kommer väl ihåg grusgropen i Kjula. Det blev en sista kafferast vid Jäders kyrka.
Vi som var med har fått en fin inramning av säsongen med denna långmarsch. Den går säkert bra att torrgasa till när frosten tränger på.

ON RUN

Bengt Kihlberg

****************

Rapport från den 9 april.

Andra onsdagen i månaden är ju vikt för våra månatliga utflykter för att tillsammans med likasinnade bland annat öva upp vår förmåga att rätt handskas med våra cyklar. Andra onsdagen i april kom snöblasket och täckte Stockholmsområdet med ett tunt vitt täcke. Väderlekstjänsten lovade dock uppklarnande till kvällen. Därav blev intet men nederbörden övergick till regn och eftersom temperaturen låg stadigt på + 2 grader så smälte snön bort och när klockan blivit aderton så var vi i alla fall tre stycken entusiaster som samlats vid Mc Donald i Upplands Väsby; Kihlle på XT 600, Hasse H på V-Strom samt undertecknad på TDM 900. Färden gick med Kihlle, som var ansvarig för kvällens övningar, i spetsen mot Frösunda kyrka där avsikten var att intaga medhavd skaffning. Regnet hade nu ökat något i styrka och med risk för att kaffet skulle bli alltför vattnigt beslöts att vi skulle åka och våldgästa Kihlles son istället och snart därefter satt vi vid Mickes köksbord. Men då det ju mörknar snart så här års kunde vi inte sitta för länge så vi lämnade Micke och drog oss hemåt. Väl tillbaka i hufvudstaden kunde vi på våra trippmätare avläsa att vi kört 63 kilometer denna den första turen 2008.

Sunkan

**********************************************

Till andra Antikrundan 2008 hade Blue Knights-medlemmen Hasse Hagenius rekat på Södertörn. Tyvärr blev vi bara fyra stycken. Utöver Hasse så var det BMW-Berra, Kihlle och undertecknad. Synd när nu Hasse lagt ner så mycket jobb på att få till en fin resa. Nåväl på omväxlande blöta och torra asfaltvägar tog vi oss ner till Sorunda Kyrka, naturligtvis inte närmaste vägen. Väl där drack vi vårt kaffe och fick även en dos kultur i form av Hasses målande utläggning om Sorunda kyrka. Att Sorunda kyrka tillhör Strängnäs stift var det ingen av oss som visste innan. Man lär sig alltid något nytt på våra körningar. Efter välbehövlig rast vände vi åter mot norr och på ytterligare väldigt fina vägar (läs krokiga) hamnade vi så småningom vid Vegabaren i Haninge dit vi kom efter 10 mils körning. Till nästa tur som körs den 11 juni med start i Upplands Väsby hoppas vi att fler ställer upp. Vi är många i föreningen som kör cykel. Kanske även någon i styrelsen kommer.

Sunkan

************************************************

Antikrundan den 11 juni 2008.

Så var det då dags för den tredje rundan för året och återigen var det Kihlle som fått ansvaret för kvällens utflykt. Och rekat hade han gjort med omsorg, för han hade komponerat en tur på fjorton mil med omväxlande grus och asfalt. Kvällen var lite småkylig när vi träffades vid Mc Donalds i Upplands Väsby och tunga moln tornade upp sig vid horisonten, men när väl klockan slog sex och vi satte iväg, klarnade det upp och vi fick en härlig afton. Skaran som skulle testa sina kunskaper på de slingriga vägarna hade nu utökats från förra månadens tur med 100 % nämligen Hasse H:s svärson Janne, Bosse Jensen, Christer Gyllner, som var åter efter en tids konvalescens samt Nils ”Borren” Bohrén. Vi gav oss iväg åt Vallentuna-hållet och efter lite grusåka kom vi fram till gamla E 18 vid Brottby, därefter Rumsättravägen och så småningom Riala kyrka som blev första stoppet med tillhörande fika och kulturinslag. Efter pausen blev det mera småvägar, mera grus och en bensträckare vid Vidbo kyrka. Har vi stannat där tidigare någon gång? Jovisst har vi det, med Janne Huzell som ”förförare” blev det ofta Vidbo. Nåväl, klockan hann väl bli närmare halv tio innan vi var tillbaka i Upplands Väsby. Och mågstumpen frös (ingen rutin enligt svärfar), men han lovade att klä sig bättre till nästa gång. Sammanfattningsvis, en underbar kväll i glada kompisars sällskap där endast en envisades med att köra grus med asfaltdäck, dessutom splitternya

Sunkan

**************************************
13 augusti och 10 september

Det var vinter när Bengt Kihlberg och jag, Hans Nilsson fördelade Onsdagskörningarna för mc-säsongen 2008. Båda två var vi spända och lite oroliga för att ta oss an uppgiften att leda körningarna efter Sunkans fantastiska förmåga att ”finna stigar”.
Jag tog på mig uppgiften att leda de två sista Onsdagskörningarna och förlägga dem på södra sidan i länet.
Den 13 augusti träffades vi vid Hydro i Tullinge. Det kom ett tio-tal cyklar till samlingen och humöret var som vanligt på topp. För en gångs skull så var det uppehållsväder under efter middagen och kvällen. Jag och Cathrine hade rekat väg söderut och bestämt att vi skulle ta vårt obligatoriska avbrott, med kulturellt inslag, vid Sorunda kyrka. Det är väl känt att många ”gamla rävar” vill åka mycket grus så försökte vi hitta bra vägar. Men eftersom det pågår ett omfattande vägbyggen utmed Rv. 73, var många grusvägar inte möjliga att åka på.
Vi åkte ner över Riksten och Pålaholm och svängde av på en grusväg mot Lundby (där det kanske gick lite fort). Med gamla ”endurorävar” i kön blir det lätt ”grussprut”. Därefter hojade vi vidare mot Grödby och rastade vid Sorunda Kyrka. Enda gången det regnade var medan vi fikade.
Efter rasten for vi vidare över Fituna, Frölunda och Café Rosenhill. Detta vägavsnitt liknar på vissa avsnitt en roadracing bana. Vid Rosenhill svängde vi av och drog oss nästan rakt öster ut och hamnade så småningom i närheten av Västerhaninge vid 21.30-tiden där vi delade på oss för att dra vidare mot hemmen.
Sista Onsdagskörningen ägde rum den 10 september. Återigen samling vid Hydro i Tullinge där fem tappra, Sunkan, BMW-Berra, Hasse H, Ragnar med fru, och jag med Cathrine på Transalpen, dök upp trots ihållande regn. Denna gång var målet Taxinge kyrka.
Vi tog oss ut mot gamla Södertäljevägen och körde söderut. Vid Sturehov svängde vi av och körde mot Vällinge. Det är en trevlig mc-väg med fin beläggning och fina kurvor. Rätta känslan infann sig inte, eftersom det regnade och vägbanan var svår att läsa.
Vi tog oss genom Södertälje och vidare mot Enhörna. Vi svängde av mot Stensätra där vi tog oss an en fin grusväg. Det var fast och fint underlag men regnet gjorde att vi skitade ner oss ordentligt. Efter en dryg timme kom vi fram till Taxinge kyrka för det sedvanliga kulturella inslaget på turen. Det var tidigare okänt för en del, att kyrkan byggdes första gången i trä och uppfördes cirka 1650. Den förföll under 1800-talet och 1861 bestämdes det att den skulle återuppföras.
Hemresan påbörjades när mörkret hade börjat falla, solen gick ner 19.20. Regnet tilltog och mörkret föll snabbt. Det är välkänt att dessa vägar även trafikeras av vildsvin och annat storvilt, det blev med stor försiktighet som jag ledde gruppen mot Botkyrka. En oförklarlig inbromsning skedde när ett rådjur passerade vägen. Ingen annan i gruppen förstod inbromsningen. Sikten var urusel hela vägen, och Transalpen har inte det bästa ljuset.
Väl framme i Botkyrka kom en kommentar ”var vi över 50 någon gång”. Vid några tillfällen var vi uppe i nästa 70 km/h.
Det tog två dagar för skor och ställ att torka och några timmar att tvätta hojen.
Tack för kaffet och godsaken hälsar Hans Nilsson och Cathrine.